GÖTEBORGS STADSVAKT 1624 – 1889

Skrivet av: Ronnie Bohman

1600-talet

I 1624 års memorial för stadens råd medgav Gustav II Adolf, till lättnad för borgerskapet vid den nyanlagda stadens bevakning samt för upprätthållande av god ordning, att vid utskrivning i Sävedals härad skulle de 36 knektar som roterades här, kompletteras med ytterliggare 12 knektar, totalt 48 knektar. Dessa skulle rotetals komma till staden och där hålla vakt. Till lön och underhåll skulle, i enlighet med det av kungen anordnade indelningsverket för fotfolket, anslås ett åttondedels kronohemman, s.k. tilldelningshemman eller tilldelnings-åtting, samt under vakttjänstgöring i staden en daler silvermynt i veckan. Vakten kommenderades av en stadsvaktmästare. Jämlikt det kungliga memorialets bestämmelser användes dessa stadssoldater till upprätthållande av ordning och arbeten i staden.

1642 tillät Kungl. Maj:t, att stadssoldaterna fick användas till kompletterande av de 40 stadsbåtsmännen i händelse av brist eller vid avgång, dock mot villkor att ”i desse Soldaters ställen strax låta uppfylla och ersättia af landet eller Häradet Säfvedahl, så att Stadzens Companie altid hålles complet och wid sitt fulla tal”.

Nämnvärda ändringar i bestämmelserna rörande stadssoldaterna vidtogs inte förrän vid de ständiga knektehållens införande. 1662 ökas vaktstyrkan med en korpral och på 1680-talet skrivs stadens bomslutare in i stadsvaktens rullor. I en resolution från 1681 anger Karl XI bl.a., att staden skulle ”till dess eget behov och arbete utur häradet hava och underhålla femtio man, men att samma manskap alltid under ett visst regemente måtte vara ståendes ”. I en skrivelse till kungens befattningshavare i Göteborg och Bohus Län 1691 bekräftar Karl XI de villkor, varpå de femtio knektarna av de ”Oss och kronan behållna hemmanen i Sävedals Härad ” var lämnade till Göteborg. Men då det i knekteroteringsverket över Älvsborgs län under specifikationen över Sävedals frälseroterade knektar fanns antecknat, ”att Oss och kronan behållen hemmansränta står under Göteborgs stads jurisdiktion och intet lantregemente ”, så infodrade kungen en förklaring över detta samt vissa andra frågor.

Det svar som följde är mycket upplysande. De femtio knektarna uppsattes av stadens behållna 81 1/6 hemmanen av Sävedals härad, medan de 18 frälse-hemmanen i häradet ”hålla sine 9 knektar, icke til Stadens behof uthan under H:r Öfwerstens Hamilthons [Älvsborgs] Regemente, ifrån stadzknechtarne särskildte ”. Till vakttjänst togs det för varje månad ut 10 man vintertid och 8 man sommartid. Den inkallade styrkan för arbetet på stadens byggnader växlade efter behov, vanligen mellan 10 – 30 man. I kontant avlöning fick de vakthållande stadsoldaterna efter kungens förordning 2 dlr smt i veckan, medan arbets-manskapet fick 6 öre smt om dagen. Den tjänstgörande styrkan inkvarterades i staden. Stadsvaktmästaren och korpralen som hade ständig tjänstgöring, fick 6 dlr smt respektive 2 dlr 24 öre smt i månaden, härutöver åtnjöt stadsvakt-mästaren räntan av ett helt hemman, korpralen av ett fjärdedels hemman. På kungens förfrågan om stadssoldaterna kläddes av staden, samt ”uti liverie, eller allenast uti wallmar, eller i slätte klädningar ”, meddelades att de efter behov erhöll ”wadmahlsklädningar ” av staden, men dessutom hade de ”för några åhr sedan ” samtliga fått blå klädesrockar samt skinnbyxor, hattar, strumpor och skor av rotarna. Här kan tilläggas, att Älvsborgs regemente år 1687 erhållit beklädnad bestående av hatt med vita ullgarnssnören, blå rock med mässingsknappar och fodrad med gul boj, gula strumpor, skor samt kappa med gult foder och gul stoffering på kragen.

Samma år meddelade kungen sitt beslut om att all utskrivning i Sävedals härad skulle avskaffas och allmogen istället skulle sättas samman i rotar liksom den övriga allmogen i Älvsborgs län. Häradets knektar skulle fortfarande tillhöra Göteborgs stad och förrätta vakttjänst och annat arbete, dock lika fullt sortera under Älvsborgs regemente. När roteringen genomförts i häradet fick Älvsborgs regemente nio av rotarna till komplettering, och de återstående 44 rotarna i Partille, Örgryte, Landvetters och Härryda socknar anslogs till stadsvaktens upprätthållande i Göteborg enligt 1624 års kungliga resolution.

Stadsvaktens förläggning

Partille socken, 16 rotar:	No: 1, 3, 23 – Utby No: 5, 7, 8 – Ugglum No: 6 – Uddared No: 9 – Manere No: 10, 13 – Mellby No: 12, 17, 40 – Lexby No: 15 – Kåhög No: 18 – Öjersjö No: 36 - Skulltorp
Örgryte socken, 4 rotar:	No: 4 – Kallebäck No: 11 – Gårda No: 20 – Skår No: 32 – Krokslätt
Landvetter socken, 14 rotar:	No: 14 – Snugga No: 16 – Snåkered No: 19 – Backa No: 21 – Benareby No: 24 – Stjernås No: 26 – Vrestaby No: 27 – Skällared No: 28 – Härkeshult No: 33 – Salmered No: 34 – Landvetter No: 37, 39 – Tahult No: 44 – Björred
Härryda socken, 10 rotar:	No: 2 – Assmuntorp No: 22 – Skultorp No: 25 – Rävelås No: 29 – Knös No: 30 – Huvudaby No: 31 – Limmerhult No: 35 – Fagerhult No: 41 – Rya No: 42 – Sanserhult No: 43 – Å

I länets jordeböcker finns rotarna antecknade som anslagna till Göteborg, men varken i regementets roteringverk eller i mönsterrullorna finns detta antecknat.

I det äldre indelningsverket verkar det ofta ha förekommit, att även där tilldelningsåttingar verkligen funnits så hade knektarna själva inte innehaft och brukat dessa, utan endast åtnjutit räntorna av hemmansåborna samt möjligen haft bostad där. Så var också förhållandet inom Sävedals härad, vilket framgår av exempelvis 1694 och 1695 års räkning för häradet. Där upptas nämligen för dessa år ”för 44 st. stadssoldater deras tilldelning eller åttingar å 4½ dlr smt, som de tillförne efter Kungl. Maj:ts resolution åtnjutit, vilka nu äro anslagna till deras beklädnadsmedel och efter magistratens ordres levererade till stads-bokhållaren med dlr smt 198 ”. Dessa medel tillföll stadskassan, som sedan bestred kostnaderna för beklädnaden. Knektarna skulle nämligen själva hålla sig med sådan. Efter 1695 skedde dock en förändring. I det reglemente angående Göteborgs stads ”rättigheter, medel och inkomster ”, som Karl XI stadsfäste den 18 oktober 1695, står det i punkt 23:

Hwad de Indelnings-Åttingar beträffar, som årligen uti Säfwedahls Härad warit påförde 44 st. Stadsens Soldater til beklädnings-penningar, hwilke Soldater hafwa deras Rotar i bemälte Härad; Så althenstund Borgerskapet i Götheborg, som gifwer dem deras underhåld, enär de giöra wackt i Staden, intet mer än Stockholms Stad kan undraga sig, jämväl at bekläda deras Wackt-karlar; Alltså böra bemälte Åttingar hädanefter till andra Usus blifwa indragne tillika med det Hemmanet, som Stads-Wacktmästaren i Giötheborg är påfört blifwit, efter som han med Wackten bör löhnas med Borgerskapets sammanskott, at Stadsens enskylte Cassa, dermed ej graveras.

Hemmansräntorna tillföll därefter stadskassan. Den åt stadsvaktmästaren anslagna räntan av hemmanet Utby Skattegården i Partille socken, 31 dlr 28 öre 4½ pen. smt, tillföll 1696 åter stadskassan, och betalade för stadens löpande kostnad för stadsvaktmästaren och stadssoldaterna, även för dess beklädnad, ur sammanskottskassan. Längre fram åtog sig dock rotehållarna inom Sävedals härad att delta i kostnaden för stadssoldaternas beklädnad, genom att betala en bestämd summa vart tredje år. I likhet med för rikets övriga krigsfolk gällande ordning tillhandahöll staden fortfarande beväpning med tillhörande utrustning åt stadssoldaterna.

Sedan roteringen för Älvsborgs regemente blivit genomförd, förpliktigades rotehållarna i Sävedals härad genom domstolsutslag åren 1696 och 1698 att för stadssoldaterna iordningställa behövliga torp och stugor, vilka inom Michaeli-tiden [september] sistnämnda år skulle vara i brukligt skick. Dessa torp blev också inrättade och togs i bruk av stadssoldaterna.

1700-talet

Stadssoldaterna blev under det stora nordiska kriget uttagna till vanlig krigstjänst, och 1716 togs 20 stadssoldater till komplettering av värvade regementen. Rotehållarna beordrades att skaffa fram nya knektar mot en summa pengar, som skulle betalas av staden. År 1718 blev alla krigsdugliga stadssoldater underställda artilleriet i Göteborg.

På grund av tjänstgöringens natur och eftersom stadssoldaternas militära utbildning försummades, trots utfärdad förordning, övergick stadssoldatsinstitutionen till en uteslutande civil organisation. Från 1739 stod stadsvakten under justitiepresidentens befäl, senare under politieborgmästaren.

Själva stadsvakttjänsten bestod av uppvaktning [vakthållning] hos magistraten och i rådhuset, vakthållning vid stadens järnvågar, stadsportar och bommar samt patrullering som brand- och nattvakter. Tjänstgöringen hos justitiepresidenten eller borgmästaren bestod huvudsakligen i att gå ärenden och att följa stadsvaktmästaren vid stadsnycklarnas avhämtande och avlämnande till borgmästaren. Vakten vid stadsportarna skulle ha tillsyn över att in- och utförda målkärl var vederbörligt märkta och justerade samt tillsyn över att accisens betalning skedde med ordning och att inga förköp ägde rum. Med åren blev stadsvakternas uppgifter mera omfattande, så antalet inkallade soldater var fördubblat mot slutet av 1700-talet. Stadens räkenskaper från denna tid visar följande fördelning av tjänstgöringen:

Stadsvaktmästare	1, ständigt inkallad.
Korpral	1, ständigt inkallad.
Bomslutare	1, ständigt inkallad.
Vaktmästarens hakeskytt *	1.
Arrestantvakt	1.
Vakt vid stadens nycklar	2, dagpost.
	2, nattpost.
Vakt vid rådstugan	2, dagpost.
	2, nattpost.
Vakt vid gamla järnvågen	4.
Vakt vid nya järnvågen	4.
Vakt vid packhuset	2.
Vakt vid dörren till rådhusets domsal	2.

* = fotsoldat beväpnad med hakebössa, senare uppassare hos överofficerare i fält.

Den tjänstgörande styrkan som inte var posterad eller patrullerande låg i beredskap i stadens corps de garde vid Stora torget [Gustav Adolfs torg], i lokalen mot Sillgatan. Stadsvaktens uniformering följde som tidigare Älvsborgs regemente, och dessa fick vid början av 1700-talet skinnbyxor och i mitten av 1700-talet gula västar, byxor, vita strumpor och skor med spännen. 1765 års godkända uniform fastställde paillegul [halmgul] färg på rockens uppslag samt på väst och byxor.

Från 1785 finns utförliga bestämmelser om stadssoldaternas beklädnad i samband med då utlyst entreprenadauktion för anskaffning av manskapets beklädnads- och munderingspersedlar. Vid detta tillfälle fastställdes till anskaffning 44 stycken klädningar, bestående av jacka av blått kläde med foder av gul boj samt mässingsknappar, väst med ärmar och tennknappar samt två par byxor av gult kläde, svarta halsdukar av kamelott, blå filtade ullstrumpor eller charivader med gula snören i sömmarna på baksidan och en tunn, bred klädeslist på övre kanten, kängor av engelskt läder och med svenskt vaxläder till överläder, hattar med vita snören kring kullen, hattfoder av blått och paillegult garn och hårklubbor till då fastställda hårfrisyr. I en ytterligare entreprenadauktion år 1788, då nya beklädnadspersedlar skulle införskaffades till stadssoldaterna, upptogs även gula kängband. Den gustavianska uniformen för armén var nu även införd vid stadsvakten.

1800-talet

De ofta återkommande bestämmelserna i början av 1800-talet rörande arméns uniformer lämnade stadssoldaternas beklädnad tämligen oberörd. Mot mitten av detta århundrade fick stadsvakten till dagligt bruk: uniformsmössa av blått kläde med skärm, knapp och civilkokard framtill, enkelradig blå klädesrock med mässingsknappar, ståndkrage och uppslag, svart halsduk, blå byxor med röda passpoaler, kängor, huggare med mässingsfäste och svart läderhandrem jämte läderbalja och buren i svart bantlär av läder över högra axeln, blå kappa med mässingsknappar och kapuschong jämte ryggslejf. I parad brukades istället för mössa en keppy av arméns modell med stadens vapensköld, skärm och röd pompong. Denna mundering blev den sista för stadssoldaterna.

Vad kostade stadssoldaten?

Beträffande stadens omkostnader för stadssoldaternas avlöning hänvisas vi till stadsbokhållarens beräkning över stadens kontanta utgifter för stadsvakten i samband med hans förslag rörande borgerskapets taxering för år 1696:

På ordinarie staten
1 vaktmästare årslön 96 dlr + 44 dlr*	140 dlr smt
1 korpral årligen	33 dlr smt
1 bomslutare årligen	28 dlr 16 öre smt
12 stadssoldater med 2 dlr i månaden	288 dlr smt
Till stadens corps de garde	6 dlr smt
	Summa: 495 dlr 16 öre smt

*Tillökning för hemmanet som indragits.

På extra ordinarie stat
Till 8 vaktrockar á 5½ dlr i corps de gardet för de som gör vakt om nätterna.
Till grund för beräkningen av stadens omkostnader för såväl stadssoldaternas beväpning som utrednings- och beklädnadspersedlar hade stadsbokhållaren samtidigt inlämnat en specifikation, gjord av stadsvaktmästaren, på kostnader för den mundering, som tillkom en soldat under Älvsborgs regemente:
för det som Kungl. Maj:t bestod till 16 dlr 14 öre smt
~ soldaten ~ 27 dlr 7 öre smt
~ rusthållaren ~ 4 dlr 19 öre smt
Specifikationen innehåller även åtgångsstaten för:

Beklädnad; blå rock, gul dubbel boj till foder, gult silke till knapphålen, knappar, kamfas, blått kläde till karpusen, strumpor av gult kersing, skor, blått kläde och gul boj till kappa med foder, spänne till densamma, bockskinn till tröja med blårandigt bolstervar till foder, bockskinn till handskar, skjortor, halsdukar, hårpung av taft med band m.m.

Utredning; axelgehäng, livrem med sölja, bantlär, gula remmar till bantlär och ränsel, knäremmar, sko- och knäspännen.

Beväpning m.m; kruthorn i remmar med namnchiffer och fängnål, smörjbössa, musköt med skruvar, värja, ränsel och saltpåse.

År 1699 uppgick samtliga kostnader för stadsvakten till 640 dlr smt och 1718 till 790 dlr 2 öre 12 pen. smt. För år 1773 redovisas stadssoldaternas avlöning med 1,889 dlr 7 öre smt. Till det kom medikamentpenningar och inkvarterings-kostnader. Den beklädnadsersättning, som rotehållarna i Sävedals härad enligt 1772 års avtal betalade till staden, utgjorde under åren 1843 – 1851 i medeltal 314 rdr 27 sk. 6½ rst. banco per år.

1851 utbetalades åt stadsvakten under tjänstgöring, inräknat ved, belysning, renhållning, servispersedlar och medikamenter, följande belopp:

till en vaktmästare	366 rdr 32 sk. banco
till en korpral	450 rdr banco
till 25 soldater i tjänst á 12 sk. om dagen	2,250 rdr banco
	Summa: 3,066 rdr 32 sk. banco

Slutet för stadssoldaten

De av rotehållet uppsatta trupper, vilka på grund av 1892 års riksdagsbeslut ombildades bl.a. för utjämning av de indelta regementenas nummerstyrkor, fick sina övertaliga rotar flyttade mellan sig. Även Älvsborgs regemente fick avstå ett antal rotar, däribland de som sedan stadens grundläggning varit anslagna till underhåll av Göteborgs stadssoldater. Redan i den kungliga propositionen till 1869 års riksdag hade föreslagits om indragning av regementets 44 rotar i Sävedals härad för att användas till härens förstärkning. Propositionen hade vunnit riksdagens bifall, men Kungl. Maj:t hade inte funnit skäl att vidtaga någon åtgärd. Den 15 maj 1886 gjorde Göteborgs stadsfullmäktige en framställning om tillämpning av nämnda riksdagsbeslut mot förbindelse från stadens sida att utan ersättning avstå förmånen att använda rotesoldater, så vida staden bl.a. frikallades från ännu förbundna skyldigheter, inräknat skyldigheten till soldatens pensionering eller underhåll. Denna förmån borde, enligt stadens menande, tillkomma soldaten från Vadstena krigsmanshuskassa, i den händelse det kunde finnas berättigande till sådan förmån enligt gällande författningar.

Med anledning av denna framställning resolverade Kungl. Maj:t år 1889:

att den staden Göteborg genom de för densamma den 4 juni 1621 utfärdade privilegier och sedemera tid efter annan utfärdade nådiga brev och förordningar tillagda förmån att till vakt och publika byggnaders förbättrande använda de i Sävedals härad uppsatta, till Älvsborgs regemente hörande 44 rotar skulle den 1 januari 1890 upphöra att vara gällande och dessa rotar användas till härens förstärkning.

Kungl. Maj:t bestämde i samband härmed:

att soldaternas pensionering övertogs av staten;

att knektkontrakten för Älvsborgs län och Dal av den 10 december 1685 med nådiga förordningen samma dag mellan rotarna och soldaterna i Älvsborgs län och på Dalsland samt kungliga brevet den 14 juli 1837 angående åbyggnaders beskaffenhet på soldattorpen i Älvsborgs län skulle lända till efterrättelse jämväl för dessa soldatrotar;

att från det rotarna till statsverket indragits, staden fritogs från de av dispositionen över de forna stadssoldaterna härflytande skyldigheter;

att rotarna underlades Bohusläns regemente;
att generalmönstring med i tjänst varande stadssoldater skulle förrättas under januari månad 1890, därvid avsked skulle beviljas ej mindre åt dem, i vilkas legokontrakt intagits bestämmelser om kontraktets upphörande i händelse av soldattjänst, än även åt dem, som uppnått 55 år eller voro oförmögna till tjänst; övriga skulle kvarstå till samma ålder.

Med utgången av 1889 upphörde den från stadens grundläggningsperiod härstammande stadssoldatsinstitutionen i Göteborg.

Den 1 januari 1891 införlivades de forna stadssoldaterna rotar med Kungl. Bohusläns regementes 3. kompani.

Källa: Göteborgs befästningar och garnison, Valdemar Ljungberg 1924.