Striderna 1612 och Älvsborgsslotts kapitulation

Efter Karl IX:s död tillträder Gustav II Adolf som kung endast 17 år gammal. Han övertar ett sargat Sverige där det råder brist på pengar, proviant och krigsmateriel. Som inte det skulle räcka så ligger Sverige i krig med Danmark.

Söder om Göta älvs utlopp ligger den danska gränsen, norrut går Riksgränsen mot Norge som en båge över Hisingen

De svenska fästen är Älvsborgsslott, Gullbergs fäste (Skansen Lejonet) och Nya Lödöse. Göteborg (Karl IX:s) har förstörts av danskarna 1611.

Danskarna har Bohus fästning.

Kung Kristian av Danmark börjar tidigt på året med att försöka ta Gullbergs fäste med överraskning. Den 27 januari klockan tre på morgonen står Kristian med en trupp på 2000 man framför fästet. Svenskarna med kommendant Mårten Krakow var på sin vakt men danskarna lyckades ändå under natten spränga yttre porten. Direkt stormade danskarna och det utbröt en häftig strid. De danska anfallarna led stora förluster och fick dra sig tillbaka.

Den danska kungen vände sin trupp nu mot Nya Lödöse, som han tog utan motstånd. Han lämnade en trupp på 1000 man i staden och fortsatte mot Skara.

26 februari kommer Jesper Matsson med trupp till Nya Lödöse, under natten utfördes belägringsarbeten och tre pjäser (halv kartover) hämtades från Älvsborgs slott. Tidigt på morgonen öppnade svenskarna eld, var på besättningen på 700 soldater kapitulerade mot fritt avtåg. Ett par hundra av dem gick över i svensk tjänst. De 300 norska bönder som var i staden omfattades inte av kapitulationen så de dräptes.

Före sommarfälttåget genomförde både svenskarna och danskarna härjningståg. Danskarna hade rustat väl och fått ihop 21 000 man, den största krigshär som Danmark dittills ställt i fält mot Sverige. Hären delades upp på en östarmé under fältmarskalk Gert Rantzau på 8000 man och västarmé under Kung Kristian på 10 000 man.

Vi följer västarmén som inleder med ett anfall mot Älvsborgs slott. Besättningen på slottet bestod av kommendant Olof Stråle av Ekna och 400 man tillsammans med 10 bysseskytar. Bestyckningen bestod av 39 kopparstycken samt en del järnpjäser. Ammunitionstillgången var god.

Den 5 maj anlände den danska flotteskadern. Kristian landsatte en truppstyrka nära Älvsborgs slott och påbörjade belägringsarbetet. Den 10-12 maj kom belägringsartilleriet fram (fjorton pjäser) som hämtats från Bohus fästning. Eldgivningen från fästningen åstadkom vissa förluster hos de anfallande, men det hindrade inte belägringsarbetet nämnvärt. Kommendanten synes ha skött försvaret i början med kraft. Två stormningar avslogs.

Den 15 maj blir Olof Stråle sårad och en brand bryter ut i ett av flankeringstornen. Striderna fortsätter men den 23 maj antar han ett kapitulationsförslag mot fritt avtåg för besättningen. Dagen efter överlämnas Älvsborgs slott till danskarna. Bara en vecka senare kapitulerade Gullbergs fäste för den danska styrkan. Under juni förde Kristian västarmén längs med Göta älv och över Nybro till Lidköping.

Svenskarna med Jesper Mattsson och med Gustav II Adolf själv, försökte med ett snabbt ihopsamlad trupp försvåra danskarnas framryckningar. De vågade inte riskera sina trupper i en öppen strid.

Med provianteringssvårigheter samt en smittsam sjukdom bland soldaterna blev Kristian tvungen att återgå, han kommer till Gullberg den 29 juni. Efter elva dagar (10 juli) bröt Kristian upp för ett nytt försök denna gång försökte han marschera över Öreby, Unnared och mot Jönköping. Han lämnade de förbanden som hade drabbats svårast av sjukdomen och tog med sig 20 kompanier fotfolk, 10 fanor och ett dragonkompani. Danskarna nådde Jönköping den 24 juli men de svenska försvararna hade bränt staden och dragit sig in till slottet. Den danska hären hade inte tagit med sig något belägringsartilleri och därför kunde de inte göra något mot slottet. Provianten började tryta plus att Kristian fick meddelande om att östarmén hade börjat återtåga. Den 26 juli började Kristian sitt återtåg via Nissastigen till Halmstad.